| 22 Kapitlet |
1 | Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
|
2 | Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
|
3 | Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
|
4 | Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
|
5 | Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
|
6 | Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
|
7 | Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
|
8 | För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
|
9 | men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
|
10 | Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
|
11 | ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
|
12 | I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
|
13 | därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
|
14 | Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
|
15 | Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
|
16 | de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
|
17 | de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
|
18 | Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
|
19 | De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
|
20 | »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
|
21 | Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
|
22 | Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
|
23 | Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
|
24 | Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
|
25 | så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
|
26 | Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
|
27 | När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
|
28 | Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
|
29 | Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
|
30 | Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
|