| 147 Kapitlet |
1 | Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
|
2 | HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
|
3 | Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
|
4 | Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
|
5 | Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
|
6 | HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
|
7 | Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
|
8 | honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
|
9 | honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
|
10 | Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
|
11 | HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
|
12 | Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
|
13 | Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
|
14 | Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
|
15 | Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
|
16 | Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
|
17 | Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
|
18 | Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
|
19 | Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
|
20 | Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
|